Känns skumt, men från och med imorgon är jag student. Egentligen från onsdag då skolan börjar, men imorgon blir det någon form av kickoff (med någon form av uppdrag på stan har jag läst mig till) med efterföljande barhäng på kvällen. Vet inte alls vad som kommer hända, men jag ser fram emot det och tror det kommer bli trevligt. Så konstigt bara, och jag bävar inför ett liv med stram budget. Samtidigt ser jag fram emot att få betydligt mer perspektiv på saker och ting, och i smyg tycker jag faktiskt att det är lite spännande att se hur det kommer att gå med den där ekonomin egentligen. Jag upplever nog det hela som ömsom spännande, ömsom läskigt, just eftersom det hela känns så ovisst och diffust. What to expect? No idea. At all.

Bläddrar igenom gamla blogginlägg. Gamla, gamla blogginlägg, sista halvåret på kompromissen. Saknar orden som “kom till mig” på ett annat sätt än jag upplever att de gör idag. Kanske var det tillvaron och tankar som tänktes fritt som målade ordtapeten, jag vet inte. Det lekfulla i att känna och tänka och skriva diffust. Det var verkligen lekfullt och roande, även om det många gånger kändes ansträngt. Det är lite så jag vill skriva, vardagligt och filosoferande, men också (kanske varvat med?) kortfattat och luddigt. Jag jobbar på såväl inspiration som förmågan, och jag vet ju att den har funnits i mig förut. Borde väl inte vara någon omöjlighet att hitta tillbaks?

Nä. Imorgon är en ny dag, dag ett. Jag måste fundera vad jag ska ha på mig. Första intrycket. Säger allt, till en början. Tänker gå till Linné med mitt öppnaste sinne imorgon, och bara lapa i mig nya intressanta människor. Nu kör vi!