Jag måste börja skriva igen. Var på ett seminarie idag och fick höra f.d. GU-studenter som idag jobbar på FN el. dyl. berätta om hur vägen fram till idag sett ut. Väldigt intressant, viktig input för en som fortfarande inte vet vart målet av denna nyss startade resa skall bli. De pratade om vikten av att skriva för att bli bekväm med detsamma, och jag åmindes mitt forna bloggjag. Vissa nätter känns det bara så bra att skriva. Just eftersom det är så mycket pliktskyldigt skrivande iom skolan just nu tror jag att jag mer än på väldigt, väldigt länge faktiskt behöver en ventil, någonstans att bara tömma skallen på ord. Det var ju det detta en gång vad, och jag saknar faktiskt den tiden. Det är en annan tid nu, men orden har alltid flutit relativt lätt, och jag vill att de ska fortsätta göra det. Ingen nattlig vy över Göteborg kan någonsin ersätta ord som måste få komma ut. Jag måste börja skriva igen.